För djurens skull?

När jag pluggade till dietist i Uppsala skrev jag min C-uppsats om varför unga tjejer valde att äta vegetariskt. Det här var år 1999 (oj, vad länge sen det känns, 90-tal!) i efterdyningarna av veganer som brände Scan-bilar, släppte ut minkar och lyssnade på Refused och var straight edge. Att vara vegan eller vegetarian var hett. Jag blev inspirerad av böckerna jag läste inför C-uppsatsen. Intressanta teorier från Peter Singer och Bourdieu (bland annat om att vi bara borde äta kött från djur om vi klarar att döda det själva, att vi har distansierat oss så till den plastförpackade kycklingfilén i butiken. Och att ju högre ett samhälle har utvecklats desto mer vegetariska tendenser finns det). Idag kan vi läsa liknande teorier i Jonathan Safran Foers bok "Äta djur" där han bland annat skriver:

"Hur vi än blandar bort korten, hur vi än kniper ihop ögonen, vet vi att den industriella djurhållningen är omänsklig i ordets djupaste bemärkelse".

Men är det ok att att äta kött från djur som har behandlats bra då? Att vara noga i sitt val av köttet vi äter. Det tycker jag och försöker tänka på det i mataffären. För jag hoppade ju också på 90-talets gröna våg och var vegetarian i några år. Mest för djurens skull. När jag berättar det kommer alltid frågan "Vad fick dig att börja äta kött igen då?" Mitt svar är att det var ganska krångligt och enformigt att äta vegetariskt. Och så saknade jag köttfärssås! Helt ärligt. Men jag äter fortfarande gärna vegetariskt och bara kött ibland, det tycker jag att fler skulle göra. Börja med en vegetarisk dag i veckan, joina Meatfree Monday!