Vid en plats i slutet av promenaden öppnar skogen upp sig mot en tjärn. Här brukar jag stanna till för att det är så extra fint. Luften känns extra hög och klar just här. Det har även blivit lite symboliskt, att jag även stannar upp mentalt och funderar på vad som hänt sen sist. Att jag liksom ser mitt liv lite utifrån, i ett större perspektiv. Så att det blir lättare att fokusera på vad som verkligen är viktigt.
Sedan kommer jag hem och vardags- eller helgbestyren och den ofta stressiga småbarnstillvaron tar över igen. Men jag är fortfarande lugn inombords.