Skippa livspusslet


DN kör också ett Kom i form-projekt nu. Tycker att de härmar mig lite :) Speciellt den här livsstilscoachen som inte gillar begreppet livspussel.

Även min bestämda uppfattning sedan länge och faktiskt en grundtanke bakom den här bloggen. Det är bara att acceptera att alla extremt höga förväntningar vi ofta har på oss själva inte går att få ihop. Det gäller att sålla, prioritera, vara snäll mot sig själv och ta ett steg i taget. Om det gäller viktminskning kanske inte tio kilo på tio veckor är realistiskt för dig om du inte kan lägga fullt fokus på det. Kanske, förmodligen, har du även annat som kräver energi. Jobb, familj, en flytt eller du kanske får en långvarig förkylning som gör att du inte kan träna. Var snäll mot dig själv, låt det ta längre tid och bryt ner i delmål istället. Tänk istället fem kilo på tio veckor. Punkt. Funkar det går du vidare.

Ett knep jag har är att fösöka ge mig själv råd som om jag var min egen kompis. Om det är något jag tycker att jag har misslyckats med eller något jag oroar mig för så brukar jag tänka: "Ok om A kom med det här problemet till mig, vad hade jag sagt till henne då?" Då kommer jag ofta automatiskt in på bättre (och snällare) tankar.

Eller som Mia Skäringer som tycker att det får vara nog med att"jämföra sig med inbillade Odd Molly-mammor" (när det gäller mammarollen) Ni vet såna där som myser runt och planterar lökar i trädgården till sitt arkitektritade hus medan barnen glatt leker bredvid. Den där mamman eller personen som vi tänker ihop är ju ofta en blandning av flera olika lyckade idealbilder, från vänner runt omkring, bilder från vår omvärld. Vi har plockat russinen ur kakan, lagt ihop och skapat en person som inte finns. Ett trick är här att även tänka "Ok, men vad hinner den där Odd Molly-mamman inte med då? Skippar hon surdegsbaket idag kanske? Storstädningen? Jobba över-kvällen?"