dietistprogrammet

Fight for your rights


Så här på Internationella kvinnodagen tycker jag att vi ska sända en tanke till  genusperspektivet i foskningen. Visste du att den dos som rekommenderas för de flesta läkemedel egentligen är uträknad för en medelålders man? Att antalet män överväger som försökspersoner i de flesta studier? En organisation som uppmärksammar och försöker få till ett jämlikt könsperspektiv i hälsoforskningen är 1, 6- och 2,6 miljonerklubben- för kvinnors hälsa. (Där jag är en av ambassadörerna och bloggare).

Här tänker jag även på att kvinnor överväger på deitistutbildningen och inom dietistyrket. På min tid fick vi studera på Institutionen för hushållsvetenskap, det kändes ibland som att vara på en traditionell flickskola från 50-talet. Inte bra. Idag används istället lokaler på BMC, Biomedicinskt centrum, skönt med ett steg i rätt riktning.

Jag funderar på om kvinnodominansen inom dietistyrket bidrar till lägre respekt. Att långt ifrån alla dietister enbart jobbar med viktminskning men ändå viftas bort som gammaldags och ovetenskapliga (!) dietivrare av andra så kallade "kostutbildade" som kanske har läst en liten kvällskurs i näringslära (om ens det.). Fyra års universitetsstudier (180-240 högskolepoäng) och en legitimation är verkligen värt mer respekt än så. Jag tycker därför att det är på tiden att vi dietister tar plats, visar vårt värde och får den respekt vi förtjänar. Vi gör stor skillnad i samhället och verkar på många olika plan- bland äldre, barn, cancer- och njursjuka, allergiker och ätstörda- genom vår kunskap mår alltfler männsikor bättre. Och det sker oavsett om dietistutbildningen drar till sig mer killar i fortsättningen och kanske därmed (sorgligt nog) får mer upprättelse. Vi dietister är jättebra redan nu och det ska vi börja sprida bättre. Och jag har faktiskt en plan för hur det ska gå till... Fortsättning följer.

Bild: Gratissaker.com

Vad jag blev när jag blev stor

Ikväll ska jag föreläsa för dietiststuenter i Uppsala och berätta lite om hur jag jobbar. Hoppas kunna bjuda på lite inspiration och nya synsätt på hur en dietist kan arbeta. Jag hade själv behövt få en annan infallsvinkel under min studietid. Utbildningen var väldigt kliniskt inriktad och jag var inte alls säker på att jag ville jobba med patienter på sjukhus istället var jag faktiskt nära att hoppa av... En kompis tipsade mig då om Poppius Journalistskola. Jag sökte och kom in och på den vägen är det. Idag jobbar jag med det jag vill- jag skriver om mat och hälsa.

Jag minns fortfarande den där känslan som jag fick på pendeltåget, på väg till Stockholm och kvällskursen på Poppius. Trots att jag hade suttit på föreläsningar eller pluggat hela dagen i Uppsala fylldes jag av ny energi och en pirrig känsla- jag hade ju kommit på hur jag kunde jobba.Äntligen. Att jag kunde få skriva OCH jobba med hälsa. Glädjen över det gjorde det lätt att ta sig igenom kvällspasset. Det här var förresten år 2000 och vi fick skriva på SKRIVMASKIN på journalistkursen (haha, får mig ju att känna mig HUNDRA år gammal nu). Men att stava rätt blev lätt efter det :)

Bild: Uppsala Universitet