SvD

Tallriksmodellen döms ut?

Idag prioriteras nyheten om att tallriksmodellen döms ut högre än hotet från Nordkorea på SvD: s startsida. Mat engagerar och väcker starka känslor, även i nyhetsvärlden.

Det är nutritionisten Britt-Marie Dahlin, grundaren till tallriksmodellen som har omvärderat och nu tycker att energi bör plockas bort från tallriken. Tre potatisar borde minskas till två. Anledningen enligt henne är att övervikten ökar eftersom vi rör oss mindre.

Framför allt vänder hon sig emot att tallriken till stor del fylls av energitäta men vitaminfattiga livsmedel som potatis, ris och pasta, inte sällan kompletterat med några skivor vitt bröd.

– Tre stora potatisar är alldeles för mycket. Nu när vi har en tendens att öka i vikt så behöver vi minska på energin. Men om vi äter mindre måste vi samtidigt dra upp på näringstäta grönsaker och rotfrukter så att vi får i oss till-räckligt med vitaminer och mineraler, säger Britt-Marie Dahlin till SvD.

I artikeln berättas historien bakom tallriksmodellen. Det var 1976 som Britt-Marie Dahlin, nutritionist och hushållslärare som då jobbade på Scan, kläckte idén till tallriksmodellen som sedan godkänds av Livsmedelsverket.

– På den tiden åt folk falukorv med stuvade makaroner. Grönsaker ansågs vara kaninmat. Det gick inte att försvara näringsmässigt och vi tyckte att köttet måste vara en del av en sund helhet, säger Britt-Marie Dahlin till SvD.

Min kommentar
Eftersom tallriksmodellen har några år på nacken (snart 37, lika många som jag, för att vara exakt...) kan det nog vara dags för en uppdatering. Något jag tror är på gång i och med revideringen och översynen av de nordiska näringsrekommendationerna. Här kommer vi nog få se resultat under tidig höst 2013, när revideringen är utvärderad.

Jag tycker att historiken och det Britt-Marie nämner om falukorv och makaroner är extra intressant. Det var ju verkligen så under sent 70-tal, tidigt 80-tal, att grönsaker och frukt var relativt bortglömt. Svenskarna åt mycket mindre mängder grönt till förmån för lite stabbigare husmanskort. Frågan är varför vi inte vägde mer då. Rörde vi mer på oss? Kanske var det så eftersom dator/TV-telefon-tekniken inte var lika utvecklad. Idag kan vi ju tex köpa hem mat från nätet på ett litet klick, vi behöver inte släpa matkassar från butiken och dessutom kanske ta trapporna istället för hissen.

Sedan får vi inte glömma att SvD-artikeln generaliserar, vilket ofta är fallet i denna typ av nyhetsrapportering.Självklart skiljer sig energibehov - om vi ska plocka bort en potatis eller inte - från individ till individ. Det som avgör är ålder, kön, livsstil (och om du som jag är gravid till exempel, jag behöver den där extra potatisen). Löptränar du fem gånger i veckan behöver du äta mer osv. Här kan man invända och säga att tallriksmodellen är ett generaliserande verktyg i sig, men det är det faktiskt inte. Livsmedelsverket har utarbetat olika modeller beroende på energibehov (där du vid viktminskning ska minska ner på en potatis eller motsvarande medan tex elitidrottare ska göra tvärtom och öka på kolhydratsdelen).

Bilder: SvD

Idag är lax farligt

Nu skriver Svenska Dagbladet om en studie som visar att omega-3 från odlad lax kan öka risken för fetma och typ 2-diabetes. Orsaken är de miljögifter som finns i laxen.

Enligt SvD kommer nästan all lax vi konsumerar från norska laxodlingar, en import som på tio år har tredubblats. För många är det hälsoegenskaperna från fettsyran omega-3 i laxen som lockar och Livsmedelsverket rekommenderar att vi äter fisk två till tre gånger i veckan.

Men ny forskning visar att det inte är säkert att omega-3 bara är av godo. Jérôme Ruzzin, post doktor vid biologiska institutionen vid universitetet i Bergen, har forskat kring fisk och miljögifter, han menar att konsumtion av vanlig, odlad lax ökar risken för diabetes typ 2 eftersom laxen innehåller miljögifter

Jérôme Ruzzin och hans kollegor utförde en studie där råttor som matades med omega-3-olja från odlad lax, gick upp i vikt och visade tecken på att utveckla fetma och diabetes typ 2. När råttorna däremot matades med laxolja som hade renats från miljögifter fann man inte det här sambandet. Laxoljan utan miljögifter fungerade tvärtom skyddade mot viktuppgång och diabetes.

Miljögifterna, som kommer från fiskfödan, lagras i fettvävnaden och är därför också vanligare i fet fisk som lax. Miljögifter som inte kan brytas ned biologiskt lever kvar länge och kan finnas i fet fisk som lax – trots att gifterna numera är förbjudna.

–Det här visar att miljögifternas nackdelar kan överväga fiskoljans positiva effekter, säger Jérôme Ruzzin till SvD.

Men enligt Tommy Cederholm, professor i klinisk nutrition vid Uppsala universitet,överväger de positiva effekterna av att äta lax de negativa. Han menar att fet fisk är bra för både minnesfunktionen och hjärta och kärl, på lång sikt:

–Vi vet att fet fisk samlar på sig och lagrar miljögifter, men totalt sett överväger de positiva effekterna av att äta lax de negativa.

Min kommentar
Från att ha ansetts vara en slags mirakelkur som "botar" allt från hjärt-kärlsjukdom och diabetes till depressioner och ADHD hos barn är omega-3 i odlad lax plötsligt farligt. Idag. Och enligt just den den här studien. För inte så länge sedan var det mjölk som var livsfarligt och kunde leda till prostatacancer. Faran med att peka ut just enskilda livsmedel som hälosvådliga är att man missar helhetssynen. Det är svårt, om inte omöjligt, att peka ut just EN faktorer och ett livsmedel som hälsovådligt. Det handlar ju givetvis om hur ofta man äter en viss sak, i hur stor mängd och vad man äter i övrigt. Tillsammans med maten samspelar en rad andra livsstilsfaktorer som motion, sömn och stress. Det är helheten och hur vi har satt ihop den som avgör hur vi mår. 

Så var alltså inte rädd för lax, fortsätt ät det. Men som med alla annan mat, glöm inte det sunda förnuftet. Tänk lagom mängd och balans.    

Här kan du förresten läsa mer om Omega- 3, i en artikel som jag skrev för några år sedan för Netdoktor. Redan då var jag skeptisk mot rådande "mirakelkursbenämning". 

Livsfarligt stillasittande

Bild: SvD

I helgen skrev SvD om att nya rön visar att det är lika viktigt för hälsan att sitta mindre, som att träna mer. Forskare från Australien har för första gången lyckats mäta hur stillasittandet påverkar hälsan. Resultatet visar att de som satt mest löpte 40 procent större risk att dö i förtid.

Forskarna har följt 22 2497 människor som är äldre än 45 år, ett urval som motsvarar drygt 11 procent av hela befolkningen i New South Wales.

Slutsatsen som presenteras i Archive of internal medicine är att för mycket stillasittande är en alldeles egen riskfaktor som är oberoende av exempelvis hård träning och BMI. Sju procent av de 5405 dödsfall som rapporterades under den 3-åriga uppföljningen berodde på för mycket stillasittande.
Att byta ut passiv tid mot måttlig vardagsrörlighet ger en lika stor vinst som att gå från måttlig rörlighet till hård träning.

–Det är fortfarande viktigt att träna aktivt men de som mår allra bäst är de som både drar ned på sittandet och motionerar regelbundet, säger Elin Ekblom Bak, doktorand på GIH och expert på folkhälsofrågor till SvD.

(Det är för övrigt Elin Ekblom Bak som dammsuger på bilden.  Hon berättar för SvD att sedan hon spelade landslagsfotboll satt hon stilla lika mycket mellan träningarna som en person som inte motionerar alls. Som forskare på GIH har hon upptäckt att vardagsrörlighet som att städa och jobba i trädgården får oss att må bättre.)

Elin Ekblom Bak fortsätter med det här citatet, som jag som småbarnsförälder (och hundägare) tycker känns lite extra bra:

–Många småbarnsföräldrar handlar och diskar och städar och pustar över att de aldrig hinner träna. Jag tycker att man ska tänka positivt. Allt det där springet ger tillsammans en ganska stor effekt på hälsan.

Träning för själen


Just nu fokuserar SvD på psykologiska effekter av träning, i en artikelserie som startar här.

Hjärnan, kroppen och den mentala hälsan påverkas positivt av fysisk aktivitet bland annat genom att:
  •  Nybildningen av hjärnceller i hippocampus ökar, vilket ger bättre förutsättningar för minne och inlärning. Ämnet BNDNF (Brain-derived neurotrophic factor) ökar. Det är ett protein som ger hjärncellerna näring och stimulerar bildandet av nya kopplingar, så kallade synapser.Halten av BDNF är låg hos personer med depression, fetma, hjärtkärlsjukdom, diabetes 2 och demens.

  • Man blir mer motståndskraftig mot stress, vilket kan vara kopplat till minskad aktivitet i hypotalamus-hypofys-binjurebarkaxeln, vars funktion ofta är ökad vid depression. Fysisk aktivitet ökar halterna av noradrenalin, serotonin och dopamin (i alla fall hos försöksdjur, men det är rimligt att effekten hos människor är densamma). Noradrenalin hjälper oss att mobilisera energi i pressande situationer. Det påverkar även humör, uppmärksamhet, motivation, vakenhet.

  • Bättre hjärt- och lungfunktion tycks ha en länk till den psykiska hälsan, enligt nya amerikanska studier. Depression och hjärtproblem är nära sammanlänkade.

  • Träning ger ökad tilltro att klara av saker vilket ökar självförtroende och förmåga till självkontroll.

  • Beteendet förändras på ett sätt som bryter passivitet, tillbakadragenhet och isolering.

  • Träning minskar risken för att återinsjukna i depression.

Eller,
"demonerna tycker inte om frisk luft", som filmregissör Ingmar Bergman lär ha sagt innan han gav sig ut på långpromenad vid havet på Fårö.

Bild: SvD

Kostvanor orsakar glutenintolerans?

Idag skriver SvD om en ny studie som visar att kostvanor och tidig introduktion av gluten till små barn kan ha ett samband med ökat antal svenska barn som blir glutenintoleranta. Åtminstone tidigare, vid en lägre ålder, jämfört med andra länder.

SvD skriver att i slutet av 1980-talet femdubblades plötsligt antalet nya fall av glutenallergi bland barn i Sverige. Kostråden till nyblivna föräldrar ändrades, så att barn skulle börja äta gluten i små mängder för att hinna vänja sig vid ämnet. Samtidigt minskades mängden gluten i den välling som ges till de minsta barnen. Efter det sjönk antalet barn med glutenintolerans till samma nivå som tidigare.

Min kommentar
Rubriken är något missvisande, studien visar att kostvanor kan ha en koppling men att även en viss genuppsättning ökar risken att utveckla glutenintolerans.

"Särskilt drabbade är barn som har en dubbel uppsättning av en viss riskgen. För dem är risken att utveckla glutenintolerans sju gånger större än för dem som saknar dessa gener." Skriver SvD.

Jag tror också att flera faktorer samverkar och att man ännu inte är helt säker på riskfaktorer och bakomliggande orsaker till glutenintolerans, fler studier behövs. Tills dess tycker jag att man ska följa de råd BVC och Livsmedelsverket ger kring introduktion av gluten till små barn:

"När du börjar ge smakportioner bör du också ge ditt barn mat med gluten så att barnet får vänja sig vid små mängder gluten medan det får den mesta av näringen genom bröstmjölken. Det är viktigt att gluten introduceras långsamt under pågående amning.

Gluten ingår i livsmedel som innehåller vete i någon form. Det finns också lite gluten i korn, råg och havre. I havre rör det sig dock om minimala mängder. Därför är det viktigt att barnet även får prova vete, korn eller råg i till exempel gröt, bröd eller pasta."

För mycket fibrer?

Jag har länge tänkt blogga om SvDs artikelserie om fiber. Äntligen fick jag tid till det. Tycker att det är bra att SvD uppmärksammar att det inte går att tillsätta fibrer lite hur som helst i livmedel som från början är fiberfattiga, tex vitt bröd, det är faktiskt för bra för att vara sant. Troligtvis saknar de tillsatta fibrerna den positiva effekt som finns naturligt i ursprungsprodukt.

Jag tänker också på att många så här i GI-tider och undvikandet av vitt bröd etc riskerar att få i sig för mycket fibrer. Man tror att besvären beror på en överkänslighet mot laktos och/eller gluten och testar att undvika det. Men med en oklar självdiagnos riskerar man istället att utesluta viktiga livsmedel i onödan och ändå inte få bukt med den egentliga orsaken. Många gånger kan en överdosering av fibrer istället vara boven i dramat.

Även om de flesta av oss äter för lite kostfibrer, vi behöver komma upp i ungefär 25-30 gram om dagen, så är det relativt vanligt att få i sig för mycket av det goda. Speciellt om man satsar på att "äta nyttigt", lågt GI, fullkorn, linser, bönor och liknande kolhydrater. Den här typen av mat är jättebra för oss. I lagom mängd. Bönor, linser, lök och fullkorn innehåller en hög halt kostfibrer av en sort som kallas oligosackarider, även kallat prebiotika, som fungerar som mat för goda bakterier i tarmen. När de goda bakterier i tjocktarmen omsätter oligosackarider bildas gaser som biprodukt. Får vi i oss för mycket av den här sortens kostfiber kan det upplevas som om magen blir uppblåst, körig och gasig. Speciellt om du ökar ditt fiberintag väldigt hastigt. Trappa i så fall upp fibermängden långsamt, ca 5 gram om dagen tills du är uppe i max 30 gram (ett äpple innehåller ungefär 2 gram fibrer och en skiva fullkornsbröd 9 gram).

Dessutom verkar det, enligt SvD, som om de konstgjorda, tillsatta fibersorterna i normalt fiberfattiga livsmedel orsakar och/eller förvärrar magproblemen.

Tror du ändå att besvären beror på känslighet mot laktos eller gluten? Besök läkare och få en säker diagnos innan du börjar experimentera med kostomläggning på egen hand.

Fibrer och maghälsa är något som ligger mig varmt om hjärtat, jag skrev därför ett liknande inlägg (och en hel bloggserie om maghälsa) på 2,6 miljonerbloggen- för kvinnors hälsa.